Jag suckade, jag packade ner min dator och IPhone. Det borde nog vara klart just nu. Jag gick ner till köket och skulle precis skriva en lapp till killarna om dem skulle komma förbi:

Hej, Killar, Om Ni Undrar Vart Jag Är Just Nu, Så Är Jag Långt Borta, Jag Kommer Vara På Flygplatsen, Men Följ INTE Efter Mig, Det Blir Bara Till Besvär, Jag Kommer Att Flytta Långt Bort, Jag Vet Inte Vart, Men Nånstans Där Jag Kan Vara I Fred. Och Zayn, Jag Måste Bara Säga Att Vårt Förhållande Går Inte Längre, Det Ska Ta Stopp Nu, Följ Inte Efter Mig, Hejdå Och Jag Kommer Att Sakna Er Som Fan<3

Många Kramar // Izzy <3

Jag kände tårar som skulle tränga igenom mina ögon, men jag lät bli att gråta, jag la ner lappen och var beredd för en ny värld...

~ Zayns Perpektiv ~

Vi kom hem efter när Isabelle blev utskriven. Vi satte oss ner och utbytte blickar.

- Såå, vad ska vi göra? Frågade Harry plötsigt.

- Tjae, vi kan väl åka och kolla till Isabelle om hon mår bra? Undrade Niall. Vi andra tyckte att det var en bra idé, vi gick till bilen och lät Louis köra. När vi kom fram, gick vi till dörren och knackade. Inget svar, jag kände lite grann på handtaget, det var öppet. Vi gick sakta in och kollade runt.

- Ni kan gå upp och kolla om hon är där, sa jag. Dom andra nickade och gick upp. Jag gick runt och kollade i badrummet, i vardagsrummet och till sist, köket. Jag hittade inte henne där, tills jag såg en liten lapp vid bordet. Jag tog upp den och läste. Nej, det får inte vara sant. Hon får inte åka ifrån oss. Liam, Harry, Louis och Niall kom nerspringades.

- Hon är inte där... Sa Liam och avbröt snabbt. Jag visade dem lappen och sprang iväg.

- ZAYN! VÄNTA! Ropade Louis. Jag lyssnade inte, jag sprang hela vägen till flygplatsen, jag struntade att det var långt dit, men jag vill bara se Isabelle en sista gång. Efter många kilometer, kom jag fram till flygplatsen, jag sprang förbi säkerhets-kontrollen och pass-kollet. Jag måste bara hitta Isabelle. Jag skymtade en skugga vid Gate 14, jag sprang dit och kramade henne. Hon blev förvånad, men behöll kramen.

- Lämna mig inte, mumlade jag. Hon puttade bort mig och tittade på mig. 

- Vårt förhållande går inte längre, Zayn, jag vill bara få slut på det här, sa Isabelle och sprang mot flyget.

- ISABELLE! Skrek jag och då var det sista gången jag såg henne...

Jag vill bara infomera att snart kommer den sista delen av denna novell :)

Skriver mer sen ;)

// Hannah O.O

Sorry, tyvärr, så kan jag nt skriva mer, ikväll, mamma e lite hård när det gäller dator-tider, vill nt förstöra ögonen, lovar på hedersord, att jag skriver mer imorgon :)

Godnatt <3 

// Hannah O.O" ;*

Efter har legat på sjukhuset i några dar, åkte jag hem. Till min riktiga hem. Jag låste upp dörren och gick in.

- Hallå? Ropade jag. Inget svar.

- Hallå? Upprepade jag. Ännu inget svar. Jag suckade och la ner väskan. Det var dödstyst. Jag gick upp och loggade in på Twitter. Jag kollade in på händelser, inget nytt. Jag loggade ut och stängde ner datorn. I flera minuter, låg jag på rygg. Det här är mitt beslut, ingen annans. Jag ska flytta långt härifrån, långt bort. Jag tog upp min resväska och packade ner allt. Sedan gick jag ner och låste igen dörren. Nu är det dags...

Sry att det blev för lite, e lite trött idag xD Men mst sova, godnatt :)

// Hannah O.O" ;*

Hej, innan jag börjar skriva, så ska jag visa hur personen ser ut :) :

   Cheryl Cole, fast i yngre version xD, okey, jag börjar nu ;D

-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

~ Louis Perspektiv ~

Okey, nu börjar jag bli jävlig orolig för Harry, jag har kollat överallt efter honom, men ingen skymt av honom. Jag börjar bli otålig och tog upp mobilen. Efter 5 signaler, hördes det en ledsen Harry.

" Harry Styles här ", hördes det.

" Okey, Harry, för det första: Vart fan är du? Och för det andra, vrf e du ledsen? " Sa jag snabbt. Han suckade.

" Svar Ett: Jag är i sjukhuset och Svar Två: För att Isabelle blev misshandlad " Berättade han. Mitt hjärta stannade.

" M-misshandlad, säger du? " Stammade jag. Jag hörde att han nickade.

" Kom så fort du kan ", sa han och la på. Isabelle? Misshandlad?

~ Izzys Perspektiv ~

Jag närmade mig dörren till evigheten. Efter flera minuters vandring, kom jag fram. Men dörren behövde en nyckel. En speciell nyckel. Jag satte mig ner och letade. Till slut, hittade jag den. Precis när jag skulle låsa upp, hörde jag röster...

- Isabelle? ISABELLE?! Jag öppnade sakta ögonen, bredvid mig, satt Zayn, Amanda, Niall, Liam, Harry, och till sist, Louis. Min puls kom tillbaka.

- Du lever... sa Zayn lågt och tyst. Man såg att han fick tårar i ögonen. Jag reste mig upp och kramade alla. Sedan, satte jag mig på sängen.

- Vad hände? Frågade jag efter en pinsam tystnad.

- Du ringde mig och sa att du var misshandlad, svarade Harry. Jag tittade storögt på honom.

- Gjorde jag? Han nickade. Jag kliade mig på huvudet.

. Okey, av vem? Frågade jag igen. Han ryckte på axlarna.

- Vet inte. Jag skakade på huvudet.

- Men nån måste det väl vara? Harry skakade på huvudet.

- Nope, har inget minne. Jag nickade. Detta kändes alltså att ligga på ett sjukhus, blivit misshandlad, varit otrogen. Så fort jag kmr hem, ska jag säga förlåt till Zayn och... Louis, sen är det nog dags för mig att dra hem... För evigt...

OwO, triangel-drama, kmr Isabelle flytta från London, eller? Det får du/ni läsa i nästa del, hejdå, ska sova xD

Godnatt 8D

// Hannah O.O" ;*

P.S Förlåt för alla svordomar, men jag hoppas att ni verkligen gillar novellen <3

Hey, sorry att jag inte hann blogga, jag var så trött, så jag hann inte. Men skriver mer imorgon, godnatt ;* 

// Hannah O.O"  

~ Harrys Perspektiv ~

Jag såg Isabelle ligga där, alldeles orörlig, jag satte mig ner på huk och kände hennes puls, hon andades, men svagt. Isabelle tittade svagt upp och såg mig in i ögonen.

- H-harry... Sa hon sakta. Jag log. 

- Lugn, jag ska ringa till akuten, du får inte ligga här, ta det lugnt, sa jag och letade efter mobilen. Var fan e den? Till slut, kände jag nånting liten och metalliskt inne i min jack-ficka. Jag tog upp den och ringde till 911.

" Hej, detta är 911-centralen, kan jag hjälpa er? " Hördes en kvinnoröst

" Hej, skicka hit en ambulans fort som möljigt, en vän till mig har blivit misshandlad ", sa jag snabbt.

" Okey, vi skickar det en " Sa kvinnorösten och det hördes ett klick...

~ Louis Perspektiv ~

Vart fan e Harry? Han sa att han skulle till toan.

- Jag kommer strax, sa jag och gick till toan. Men jag blev hejdad av nån. Hon var lika lång som jag, brunt, lockigt hår, ganska smal och hade lite för.. hrm...stora bröst O.O"

- H-hej, sa jag osäkert.

- Hej, jag heter Alex, sa hon och sträckte fram handen. Jag log lite osäkert, men tog motvilligt den.

- Ja, du måste vara den tjejen Isabelle snackade om, småskrattade jag. Hon log med sin perfekta leende. Jag kunde låta bli att le.

- Öhum, du, jag måste bara gå till toan, sa jag snabbt.

- Okey, jag väntar här, sa Alex och log. Jag log tillbaka och gick in. När jag kom in, slog jag till mig själv. Vad i helvete håller jag på med? Håller jag på bli kär? Jag gick till ett bås och lämnade den lite på sniskan. Jag hörde en dörr öppnas och stängs. Stegen närmade sig och dörren till båsen öppnades. Där stod Alex. Hon gick in och låste båsdörren.

- Eh, vad tänker du göra? Frågade jag och ställde mig upp. Hon svarade inte och knuffade mig in mot väggen. Hon la händerna på vardera sida och kollade på mig.

- Öhum, visst vet du vad du håll... sa jag men avbröts snabbt. Alex kysste mig, jag besvarade kyssen. Och kyssen övergick till hångel... O.O"

~ Izzys perspektiv ~

Döden... Den slutar aldrig, den vägen jag tar, tar aldrig slut, den fortsätter och fortsätter. Det är som att det tar en evighet att gå. Men döden var nära, detta är slutet för mig, jag hade alltid velat att se döden med mina egna ögon...

Srry att det blev lite snösk och det *Skäms totalt*    Men måste sova, författare måste spara sina krafter till imorgon xD Godnatt ;*

// Hannah :'P

Jag tog på mig en vit klänning med blå rosett runt midjan och vita glittriga ballerinaskor, det tog en stund för mig att fixa till håret, jag gjorde en enkel sidofläta, jag försökte sluta tänka på Zayn och Louis, men det är ganska rätt synd om Louis, det är MITT fel! Det var JAG som gjorde att Eleanor gjorde slut, hon kollade på Twitter, kom hit, gav mig en örfil, gick upp och gjorde slut med Louis. Vilken dumbom jag är, tårarna brände under ögonlocken, jag försökte förgäves att inte gråta, men gråten ville komma ut, jag gav upp, tårarna silade sakta ner för mina nakna kinder, Louis kom in till toan och såg mig sitta vid toaletten. Han gick sakta mot mig och höll om mig.

- Vad gråter du för? Viskade han sakta.

- D-det är mitt fel att Eleanor gjorde slut, sa jag tyst. Louis tittade storögt på mig.

- Nej nej, det är inte ditt fel, det är mitt, om jag hade inte bjudit dig på ölen, så hade det inte hänt, berättade Louis. Jag tittade på honom.

- Kan vi bara glömma det nu? Frågade jag. Louis nickade. Jag gick ur hans famn och gick ner. Av den främre delen av köket, skymtade jag Harry.

- Hej, Har... Men jag hejdade mig snabbt. Harry och...Amanda står där och hånglar, mitt framför mina ögon. Jag gick sakta baklänges och in i vardagsrummet. Jag satte mig ner. Liam, Niall och Zayn kom in.

- Ska vi göra nåt särskilt idag? Undrade Liam

- Vi kan väl gå till stranden? Frågade Zayn. Dom andra tyckte det var en bra idé, vi gick och sa till dom andra. 

- Jag måste bara hem och hämta min bikini, ropade jag, Louis gjorde tummen upp. Jag log tillbaka och gick iväg. Halva vägen hem, såg jag par tjejer som stod vid mitt hus. Nu visste jag vilka det var, Alex, Jessie och Michelle.

- H-hej, tjejer, sa jag osäkert. Alex vände mot mig och gav mig en brännade blick. Jag ångrade mig snabbt och gick sakta till dörren. Men nån tog tag min arm. Jessies.

- Vart tänker du gå då? Väste hon. Nu kände jag mig väldigt rädd.

- Jag ska till stranden, men jag ska bara hämta bikinin först, svarade jag snabbt och försökte komma loss Jessies grepp. Alex gick mot mig. 

- Vi såg på Twitter vad som hände, du...hånglade...med...Louis Tomlinson, snäste Alex. Jösses, ta inte så allvarligt, Alex, det var bara en kyss.

- Jag var full, jag minns ingenting av det, jag lovar... Alex spottade ner mot marken och tittade på mig igen.

- Försök inte att komma på ursäkter... H*ra! Sa Alex och sparkade mig på magen.

- B!tch, han e min! Väste Jessie och slog mig på samma ställe där Eleanor slog mig. Jag kved till.

- Sl*mpa! Skrek Michelle och tryckte ner mitt huvud mot asfalten, jag kände att grusen var på väg att komma in under mitt skin.

- Hörni, vet ni vad? Vi tar hennes mobil och skriver till Louis att kära Isabelle inte kommer, hörde jag från Alex. Jag försökte komma upp, men Jessie var starkare än mig...

~ Alex Perspektiv ~

Jag njöt när jag såg att Isabelle försökte komma upp från marken, men hon var för svag för oss, det vet hon. Jag satte mig på huk och tog telefonen.

- N-nej, lägg av, kved Isabelle av smärta, Jessie tryckte henne hårdare mot marken, hon skrek, vilken njutning, jag letade snabbt upp Louis nummer och började sms:a honom:

" Hej, Louis, jag mår inte så bra, så jag erbjöd att Alex kan komma istället, puss på dig // Isabelle ". Jag skickade iväg sms:et och väntade på svar. Sedan plingade till. Jag kollade:

" Okey, krya på dig <3 // Louis ". Jag log, jag tittade ner mot Isabelle, hon försöker så...

- Okey, Jessie, du kan släppa henne nu, sa jag till henne. Hon nickade och släppte loss Isabelle, hon vände på ansiktet. Hon var helt för förfärlig, grus över hela ansiktet, jag har haft en hemlighet. snart i 18 år, det jag tycker om Isabelle, så är det synd om henne, men det ville jag inte visa för dom andra.

- Kom, sa jag snabbt och knyckte till med huvudet. Dom nickade till och följde efter mig.

~ Izzys Perspektiv ~

Jag kände mig svag, helt svag, inga krafter kvar, Alex slängde ner mobilen, så den hamnade framför mig. Jag reste mig upp och tog mobilen. Jag sökte efter Zayns nummer, men det verkade inte som jag hade den, så jag letade upp Harrys. Hans nummer hade jag, jag tryckte på "Ring"-knappen. Efter fyra signaler, hördes hans röst.

" Harry Styles ", svarade han.

" Hej, det är jag, Isabelle, kan en av er komma hit? Jag måste till vården, Alex och dom andra misshandlade mig ", sa jag snabbt. Harry flämtade till.

" När då? ", sa han hetsigt.

" För en stund sen, kom gärna hit ", sa jag.

" Okey, jag kommer, stanna där du är, okey? " Sa Harry.

" Ja ", svarade jag.

" Ses ", hördes det, sedan en klick. Mina ben kändes svaga, jag kunde inte röra mig, jag skymtade nån gestalt framför mig, men synen var alldeles suddigt, jag föll framlänges, och det enda jag hörde var:

- ISABELLE!

Mer? Ska verkligen sova, skrev i en timme, wow, men godnatt, ses ;*

// Hannah O.O"

Zayn gav mig en arg blick innan han gick upp och smällde igen dörren. Vad har jag gjort? Är det här mitt fel, eller Louis? Jag gick sakta uppför trappan och knackade försiktig på dörren.

- Zayn? Frågade jag tyst. Ett mummel hördes. Jag får försöka igen.

- Zayn, jag förstår att du blev besviken på mig, men jag kunde inte rå för det, jag var full, jag visste inte ens vad jag gjorde, det var ett misstag, jag lovar och svär, det var inte mitt fel, berättade jag. Jag hörde steg inifrån och Zayn öppnade. Han var alldeles gråtfärdig, han stod där och tittade på mig. Innan jag hann ångra mig, så kramade han mig.

- Förlåt mig, Izzy, förlåt, viskade han i mitt öra. Jag log inombords. Sedan hörde jag dörren knackas. Jag gick ner och öppnade dörren, där stod en vresig Amanda, jag fick tyvärr backa undan.

- Vad...Ska...Detta...Betyda? Väste Amanda och tryckte upp tidningen på mitt ansikte. Jag får hitta på nåt.

- Öhh, inget, fick jag fram. Smart, Isabelle, smart... -.-" Nu blir det ännu värre.

- Det vill jag inte tro på... Sa Amanda, men avbröts snabbt. Nedför trappan, kom Harry, Amanda föll direkt. Jahapp, ännu ett par som blir kära i varandra...

Mer? Mst tyvärr gå, ska sova, puss ♥

// Hannah ;*